💙Sweet December Memory from 2010 💜
•
NO FATE by fab artist Emma Pilipon @emmapilipon ♡
4 rooms cut in half in a line, 4 actresses are performing a short course of event in their daily lifes over and over again.
•
No Fate is Emma Pilipon’s own mainstream world, filled with dreams, vanity and self-fulfillment, distilled out of the American pop culture. In four rooms side by side: a TV –studio, a teenage room, a brat apartment, and a bar, the audience observes four parallel stories performed by four women, who are all waiting for, longing for, or actively is trying to reach something better. The women repeats a short course of event over and over again, like favorite film clips taken from TV- series or easily digested Hollywood productions.
December Memory – ”Christmas Crib” of the year in the News 2007 – the first year of Lilith’s existence!
”Lilith has given Malmö’s art life a new dimension. Next year can be as exciting as can be. ”
wrote Dan Jönsson in the Swedish National Newspaper DN (2007) about Lilith’s Commission Performance – Perception of Patterns in Timeless Influence by the Star Indonesian artist Melati Suryodarmo accompanied by the opera singer Angelica Larsson Asp and the violinist David Hovstadius and 7 white rabbits!
Melati was locked inside a large tableau vivant for 5 hours, moving slowly in silence, the rabbits contrasted her with their fast moving jumps and unpredictable movements and acting.
The answer was given by the Indonesian artist Melati Suryodarmo in a performance at Lilith in Malmö last weekend.Wrapped in a blood-red veil, a dark Madonna sat on a bed of grass, surrounded by seven frisky, white rodents.
Five hours of devout silence, which was broken from time to time by an opera singer who performed a piece from the Passion of Matthew in front of the sad, longing glances from inside the cage of glass.An unusual experience: both absurd and touching.What on the surface resembled a baroque painting soon brought to mind Joseph Beuy’s ritual company with a coyote for a day in New York.But in Malmo, the American coyote became a small white rabbit.
Lilith has given Malmö’s art life a new dimension.Next year can be as exciting as can be.
Svaret gav den indonesiska konstnären Melati Suryodarmo i en performance på Lilith i Malmö förra helgen. Svept i ett blodrött skynke satt en mörk madonna på en bädd av gräs, omgiven av sju ystra, vita gnagare. Fem timmars andäktig stillhet, som bröts då och då av en operasångerska som framförde ett stycke ur Matteuspassionen inför de sorgsna, längtansfulla blickarna inifrån buren av glas.
En ovanlig upplevelse: både absurd och gripande. Vad som på ytan liknade en barockmålning ledde strax tankarna till Joseph Beuys rituella umgänge med en coyote ett dygn i New York. Fast i Skåne fick den amerikanska prärievargen bli en liten vid kanin.
Lilith har gett Malmös konstliv en ny dimension. Nästa år kan bli hur spännande som helst.
För två veckor sen visade vi performancen The Documentary av bäste konstnären Henrik Lund Jørgensen för sista gången. Här kan ni få uppleva den igen >>>> KOLLA IN!
SUCH A BLAST IT WAS!! MISS IT!!
Tack alla fantastiska skådisar som gjorde detta möjligt <3
Azad Khidir, Daniel Mårs, Lo Pettersson – Lundgren, Inna Pettersson-Lundgren, Vilija Židovainytė, Selma Kjellsson, Miodrag Stojanovic, Cecilia Eriksson, Erik Wall, Sandra Stjernfeldt, Martin Lindblom, Debora Contador, Giselle Escobar Munnier, Jonas Ermegård, Isa Liljegren, Mihaela Jekic, Lærke Segerlund. I performancen framförs en dikt av Daniel Mårs & Charlotte Qvandt från diktsamlingen Flockmatrisen.
Sista helgen vi kör den hyllade performancen The Documentary, bara 3 ggr kavar!! Vilken resa och vilka fantastiska medverkande som gjort detta möjligt tillsammans med oss på Lilith och fantastiska Henrik Lund Jørgensen.
” Det er paradokset, og den indignerede brændsel, der ligger bag flere af den danske, Malmø-baserede billedkunstner Henrik Lund Jørgensens (f. 1975) værker og særligt hans seneste store produktion, The Documentary, hvor virkelighed og fiktion flettes sammen for at tydeliggøre netop forskellen.
Dette nye og komplekse værk udfolder sig som en totalinstallation, hvor man som publikum ledes i små hold igennem en scenografi med syv rum og smalle korridorer. Jeg får både associationer til Seimi Nørregaards legende og intime scenografier og de seneste års store live-tableauer under Venedig-biennalen (Anne Imhof: Faust, 2017 og Sun & Sea(Marina) af Rugilė Barzdžiukaitė, Vaiva Grainytė og Lina Lapelytė, 2019).
I The Documentary strander sandhederne i hinandens greb, så at sige. Intet forløses. Sandheden synes snarere, at skulle findes i netop dette ubehag, som uvisheden skaber, hvor begge konstruktioner fejler og viser deres ‘sande’ natur og begrænsninger.
Måske er det netop derfor, menneskehoben hænger i helikopteren for at tøjle vore mekanismer, bremse produktionen af vore værste tilbøjeligheder. Et desperat forsøg i værkets højlydte finale på – trods mediernes og politiets magt og frygtscenarier – at tilbagerulle fortællingen og bibeholde empatien med den anden, som vi endnu ikke kender sandheden om. Det er iøvrigt samme motiv og opfordring, vi møder i Superflex’s plakatværk Foreigners, please don’t leave us alone with the Danes fra 2002, som dengang også hang i Malmøs gader.
Da jeg forlader Lilith Performance Studio, passerer jeg en mand på parkeringspladsen, der kigger lidt fjernt frem for sig, og jo, han virkede da bekendt. Var det….?! ”
” Henrik Lund Jørgensens fascination för gränsen mellan fiktion och verklighet går att återfinna även i hans tidigare verk, som till exempel hans performance FARB – The Story About A Polyester Soldier(the 3rd (class) passenger) 2012, också den på Lilith Performence Studio. Jag tycker mig se en förfining av det i The Documentary. Han rör sig skickligt mellan både det som rent faktiskt existerar i hans performance – scenerna och människorna – och mellanrummet, eller avsaknaden av det faktiska, som sedan tar form i besökarens egen fantasi. Det blir en slags alterfiktion, där det fragmentariska berättandet utgör grunden för vad som nästan känns som ett detektivarbete. Detta är en performance som stannar kvar i mig efteråt, och är nödvändigtvis inte över när man tror…
”För varje rum ökar osäkerheten. Vad är egentligen botten i den här historien och i verket? Var finns sanningen? Personerna som vi möter, som står bara någon meter ifrån oss, ger ett trovärdigt intryck. Fast egentligen är de väl skådespelare? Eller kanske inte alla? Och videoverket som det refereras till och som ligger till grund för en stor del av ”The Documentary” – finns det ens det på riktigt, trots att vi får se ett utdrag ur det?
”Vad är sanning och vad påverkar vår tolkning av det vi ser? Malmökonstnären Henrik Lund Jørgensen har skapat ett performanceverk där inte mycket är vad det till en början ser ut att vara. Kulturskribenten Torun Börtz har sett Lilith Performance Studios nya föreställning”.
Fin fin recension i SYDSVENSKAN !!
”Är det så här det känns att bli galen? frågar sig Sara Berg som sett en dokumentär performance om mannen utan minne på Park hotell”.
”I oktober 2009 blev en 65-årig man med minnesförlust en följetong i svenska medier. Mannen som hamnat på Universitetssjukhuset i Malmö med en stroke pratade inte svenska och visste inte vem han var. TV3:s ”Efterlyst” gjorde inslag och flera riksmedier rapporterade om händelsen. Det var bara det att mannen bluffade.
En dag avslöjades han när han själv satt framför en dator och surfade in på sin egen hemsida. Mannen var hemmahörande i Tyskland och blev tillbakaskickad dit.
Den danske konstnären Henrik Lund Jørgensen, idag bosatt i Malmö, blev fascinerad av historien och har i dagarna premiär på ett performanceverk om alltihopa på Lilith Performance Studio i Malmö.
– Jag gjorde ett performanceverk på Lilith 2012 och då var det som att man gick in i en filmscen. Det här är mer som att gå in i en dokumentärfilm, fast det är lite som att du sätter på tv:n och kommer in en kvart in i en dokumentär och sen försöker reda ut trådarna, säger Henrik Lund Jørgensen.
I Lilith Performance Studios lokaler på Bragegatan har han under tre månader byggt upp exakta kopior av rum som har betydelse för historien. Bland annat rummet på Park Hotell i Arlöv där ”mannen utan minne” bodde. Men också flera rum och korridorer från Cementas gamla kontor i Limhamn.
Det var nämligen där som Henrik Lund Jørgensen för flera år sedan försökte skapa ett videoverk om hela denna historia, men aldrig blev klar. I videoverket får man möta ”mannen utan minne” och en pojke som betraktar honom.”
Hur låter en tondöv kör egentligen?
Liliths konstnärliga ledare Petter Pettersson pratar med TV4 – ”Efter fem”, varför vi söker tondöva personer till en kör.
Liliths nya performance i november av den världskända konstnären Lina Lapelyté kommer undersöka vad det är som är bra musik. Vad är kvalitet och vad är det för normer vi utgår ifrån när vi lyssnar på musik?
– Det kommer bli en mycket spännande audition, hur ska vi kunna lyssna oss fram till en tondöv kör? Hur låter det?Lia vill med denna performance undersöka det skeva och ofullständiga, glädjen i att sjungaLilith kommer hålla audition i juni och letar efter tondöva personer. Intresserad att medverka? Inboxa oss eller skiva ett mail till medverka@lilithperformancestudio.com
Lyssna även till inslaget på Kulturnytt och P4 Malmö!
LILITH is sorry to inform that we have to postpone our major performance – The Documentary by the Danish artist Henrik Lund Jørgensen until September.
Everything is up side down due to the corona virus, and we feel urged to postpone our production we have been working with for a very long time. We feel it is for the best. The performance is like to step in to a real documentary were the audience enter in small groups up to five persons. They will go through a built set of rooms, a replica of real buildings, rooms from a past memory and meet different persons that will tell them their own memories and stories.
We are looking forward to invite you to this real fiction in September!
Vi kör öppen audition/work-shop idag som planerat. Kl 17, 18, eller 19 är det bara att komma.
Ni som visat intresse har fått brevet nedan sedan tidigare, men det funkar bra att komma ändå oanmäld. Ni som varit med på Lilith behöver inte komma. Meddela bara om ni är intresserade att vara med igen.
”Vi kommer hålla några work-shops onsdagen den 18:e mars för att träffa alla er som är intresserade av att vara med en eller flera kvällar i Henrik Lund Jørgensens performance på Lilith i april maj.
Även om du inte är helt säker på att du kan och vill denna gång, så kom ändå. Vi kommer behöva folk många gånger framöver i andra produktioner också, i helt andra sammanhang.
Efter work-shopen kommer vi sätta ihop grupper till varje föreställning utifrån hur Henrik Lund Jørgensen tänker sig den scen vi ska skapa.
Tid: onsdag den 18:e mars: kl 17, 18 eller kl 19
Plats: Lilith Performance Studio Bragegatan 15
Vi vill att du meddelar om du kommer.
Hoppas vi ses
Elin Lundgren och Petter Pettersson / LILITH
