Två kanonrecensioner på The Documentary i Kunsten.nu och Omkonst!!! Sista helgen vi kör!!!

Sista helgen vi kör den hyllade performancen The Documentary, bara 3 ggr kavar!! Vilken resa och vilka fantastiska medverkande som gjort detta möjligt tillsammans med oss på Lilith och fantastiska Henrik Lund Jørgensen.

Nu är det helt fullbokat men vi har en väntelista maila oss info@lilithperformancestudioinfo@lilithperformancestudio.com

eller inbox till vår Facebook.

Lagom till helgen har vitt fått två strålande recensioner i Kunsten.nu och Omkonst!!

Recension i Kunsten.nu > https://kunsten.nu/journal/produktionen-af-en-stereotyp/

” Det er paradokset, og den indignerede brændsel, der ligger bag flere af den danske, Malmø-baserede billedkunstner Henrik Lund Jørgensens (f. 1975) værker og særligt hans seneste store produktion, The Documentary, hvor virkelighed og fiktion flettes sammen for at tydeliggøre netop forskellen.

Dette nye og komplekse værk udfolder sig som en totalinstallation, hvor man som publikum ledes i små hold igennem en scenografi med syv rum og smalle korridorer. Jeg får både associationer til Seimi Nørregaards legende og intime scenografier og de seneste års store live-tableauer under Venedig-biennalen (Anne Imhof: Faust, 2017 og Sun & Sea (Marina) af Rugilė Barzdžiukaitė, Vaiva Grainytė og Lina Lapelytė, 2019).

I The Documentary strander sandhederne i hinandens greb, så at sige. Intet forløses. Sandheden synes snarere, at skulle findes i netop dette ubehag, som uvisheden skaber, hvor begge konstruktioner fejler og viser deres ‘sande’ natur og begrænsninger.

Måske er det netop derfor, menneskehoben hænger i helikopteren for at tøjle vore mekanismer, bremse produktionen af vore værste tilbøjeligheder. Et desperat forsøg i værkets højlydte finale på – trods mediernes og politiets magt og frygtscenarier – at tilbagerulle fortællingen og bibeholde empatien med den anden, som vi endnu ikke kender sandheden om. Det er iøvrigt samme motiv og opfordring, vi møder i Superflex’s plakatværk Foreigners, please don’t leave us alone with the Danes fra 2002, som dengang også hang i Malmøs gader.

Da jeg forlader Lilith Performance Studio, passerer jeg en mand på parkeringspladsen, der kigger lidt fjernt frem for sig, og jo, han virkede da bekendt. Var det….?! ”

Här kan ni läsa:)  > https://www.omkonst.se/20-jorgensen-henrik-lund.shtml

” Henrik Lund Jørgensens fascination för gränsen mellan fiktion och verklighet går att återfinna även i hans tidigare verk, som till exempel hans performance FARB – The Story About A Polyester Soldier(the 3rd (class) passenger) 2012, också den på Lilith Performence Studio. Jag tycker mig se en förfining av det i The Documentary. Han rör sig skickligt mellan både det som rent faktiskt existerar i hans performance – scenerna och människorna – och mellanrummet, eller avsaknaden av det faktiska, som sedan tar form i besökarens egen fantasi. Det blir en slags alterfiktion, där det fragmentariska berättandet utgör grunden för vad som nästan känns som ett detektivarbete. Detta är en performance som stannar kvar i mig efteråt, och är nödvändigtvis inte över när man tror…

Malmö 2020-09-10 © Cathrine Hellberg”