” The Gateway is a most interesting and wonderful strange sci-fi dinner to be a guest in, where you switch between feeling strange and welcome.” – – Mette Garfield Kunsten.nu
HAPPY to read about Lilith’s second performance dinner – YOU ARE INVITED – The Gateway by Myriam Laplante Oct 12-14 in Kunsten.nu
” The Canadian artist Myriam Laplante invited us to a strange, futuristic performance dinner at Lilith Performance Studio in Malmo on the occasion of Lilith’s 10th anniversary:
Time is another. Or at least difficult to suggest in the Canadian artist Myriam Laplantes performance installation The Gateway at Lilith Performance Studio in Malmo. There is a large digital clock on the wall. It counts up or down after our known seconds, but the numbers do not match our schedule: 27:35:40.
The room is dark, but rather lit by several lamps with multicolored lights in the attic. At one end of the room are a number of strange creatures on a scene; they may not be less like the Norwegian artist Tori Wråné’s troll characters or space workers from the Star Trek series. The beings are completely masked and are in a way recognizable and at the same time not at all. At the other end of the room is another strange creature. Raised as on throne. She welcomes you with phrases that might come from popular sci-fi movies or series? The scene where space workers meet people.
A significant place for performing arts Lilith Performance Studio in Malmö is a great place that can produce performances under proper terms for the artists. The place is one of the few in the world that has performance art and theater as the only main priority. Here, performance art is treated with care and not just an exciting, bodily live feature for a fernization. National and international performance artists will be able to experiment with Lilith Performance Studio, as well as the artists have longer production runs, reminiscent of the test runs at a theater. In addition, the site has potential for producing large scale performance pieces. The place is therefore very important and distinctive for the performance scene in the Nordic region and the rest of the world.
Ritual snacks Laplantes’s work therefore also develops into a form of ritual. The masked creatures go slowly in rows around us, the audience. It’s hard to know where to stand and go how to act. They do not really look at us and sneak in between us, from behind or from the side. Suddenly they only stand there.
The lights in the ceiling are lowered, and the creatures carry them serially around the room on pillows, which were the irreplaceable, very valuable items. Later they come in with slices of food that are put on the tables in the room. The food is colored, strange, it is at once different and recognizable. It also turns out to be mozzarella cheese, biscuits, common recipe snacks. Then the creatures come in with flashing glass that would make any discofest honor. Then the disk is up for sci-fi anniversary dinner!
Inner demons or societal references The Sci-Fi performance dinner of Laplante is image-saturated and tempting just to look beyond being strange to move around. It’s hard to navigate and know how to deal with space creatures. You get alienated, but the work does not get really uncomfortable. We all know the frame as a dinner and we are invited.
The work is melancholy, as the creatures seem so sad, but at the same time The Gateway seems cynical because they are not communicating with. The creatures are cold. Of course, the work, as science fiction often does, refers critically to our society, where one can also feel strangers to each other and unable to act and communicate. Or the creatures may be the expression of our inner, sad demons or suspicions of human sadness. Unfortunately, The Gateway is characterized by a few clichés, and it might have been interesting with more interaction, as it is hard to hear the woman’s important ending replay at all, but in addition, The Gateway is a most interesting and wonderful strange sci-fi dinner to Be a guest, where you switch between feeling strange and welcome.
The performance series You are invited to Lilith Performance Studio on the occasion of Lilith’s 10th anniversary
HELT UTSÅLT IKVÄLL OCH LÖRDAG DEN 14:E OKT! SOLD OUT TONIGHT AND SATURDAY 14TH OCT!!!
Biljetter till performancemiddag nr 3 – YOU ARE INVITED – Kalo Kalo av Odun Orimolade (NIG) 24 -25 nov, släpps på måndag den 23:e oktober! Tickets to the third performance dinner YOU ARE INVITED – Kalo Kalo by Odun Orimolade (NIG) 24 -25 of Nov, will be released on Monday the 23rd of October
An entity from a parallel universe – First Try out yesterday! DREAM TEAM for real <3 The Gateway by the Queen Myriam Laplante opens on Thursday 12th – Warmly Welcome to another sphere!
VALFRI ENTRÉAGIFT Men du bör boka. Bäst via sms på 0768112616
PAY _WHAT_YOU_WISH but best to book in advance, send a text to 0768112616
”Det finns en alldeles särskild humor och skärpa i Maimons kärleksfullt iscensatta falafelbar, som formar sig till en lika givande som prövande erfarenhet.”
”Så tillhör förmågan att locka och pocka människor att lämna sin bekvämlighetszon Liliths stående specialiteter. Också denna gång lyckas de suveränt med att skapa det drömskt surrealistiska tillstånd där allt tycks möjligt”
”There is a very special sense of humor and sharpness in Maimo’s lovingly staged falafelbarbar, which forms as rewarding as an testing experience.”
”It belongs to the ability to entice and encourage people to leave their comfort zone, Lilith’s standing specialties. Also this time, they succeed in creating the dreamy surrealist state where everything seems possible”
Lundgren och Petterson har sina rötter i punken, och ser på Lilith som ett alternativ till det etablerade konstlivet. Man arbetar sällan med konstnärer som redan har visats brett i Norden. Ett av deras mest uppmärksammade verk var Lundgrens eget Back in Baby’s Arms (2008), där 100 kvinnor vandrade genom Malmö sminkade som om de utsatts för grovt våld. Ett annat omtalat verk var Laura Limas The Abstraction (2014), där man rekryterade barn i åldrarna 7–12 år för att bygga upp ett eget konstmuseum i Liliths lokaler.
” – Vi letar aldrig efter tematik, utan vill vara väldigt fria i vad vi visar. Det som sammanlänkar dem är poesi, lekfullhet och kanske ett uns av samhällskritik.
Berätta lite om det nya projektet ni visar i höst. Varför ville ni fira jubileet så här?
PP: Första tanken inför 10-årsfirandet hade kanske varit att ha en sjukt stor fest och sen underhålla våra gäster med lite performance. Men det är ju precis det vi arbetar emot: performance som en extra krydda.
EL: Vi ville göra något slags retrospektiv och jobba med konstnärer som varit älskade av oss och publiken, men samtidigt visa på en bredd. För första gången har vi ett tema: middag. Vi ville inte visa konstnärer från vår historia på samma kväll, då hade de behövt kompromissa med tiden och utrymmet. Under hösten och vintern kommer istället fyra olika konstnärer att presentera sina respektive tolkningar av vad en middagsbjudning kan vara.
Vi börjar med Dafna Maimon som har återskapat sin pappas falafelrestaurang som han drev i Helsingfors. Vi har anlitat två killar från Värnhemsfalafel som lagar maten.
PP: Publiken tänker «jag går på en middag med olika konstnärer», men det är inte det de får. De fyra konstnärerna har väldigt olika uttryck, men de flesta har på något sätt tagit fasta på den sociala aspekten i en middag.
Skånska Dagbladets Yvonne Erlandsson skriver idag om Lilith 10 år och kvällens öppning Orient Express, Yourself av Dafna Maimon!
” -Det vi skyr är det som jobbar med tydliga teman där man genast förstår. Vi är ute efter det abstrakta, poetiska, drömska. Vi har ett behov av att bli drabbade. När vi inte riktigt förstår men känner att det här är något fantastiskt, då har i hittat rätt, säger Petter Pettersson. – Publiken får varje gång se se något nytt. Och vi har en tilltro till publiken. Vi försöker inte krångla till något, publiken får komma in och skapa en egen bild, säger Elin Lundgren.
Dafna Maimon gjorde 2016 det mycket uppskattade verket Modern Lives hos Lilith. Nu återskapar hon i minnesfragment sin pappas restaurang. Familjen kom från Israel och pappan startade 1985 Finlands första falafel- och kebabrestaurang, Orient Express. Han blev omtalad och omskriven i finsk press och gjorde en stor reklamdrive på finska biografer.
” Lilith Performance Studio fyller tio och firar med att under hösten bjuda in publiken till middagar i fem olika konstnärers tappning. Först ut är Dafna Maimon med ”You are invited – Orient Express, Yourself” den 22-24 september. Det kommer att serveras falafel, men valutan är inte pengar utan ord och minnen.”
Dafna Maimon gjorde 2016 det mycket uppskattade verket Modern Lives hos Lilith. Nu återskapar hon i minnesfragment sin pappas restaurang. Familjen kom från Israel och pappan startade 1985 Finlands första falafel- och kebabrestaurang, Orient Express. Han blev omtalad och omskriven i finsk press och gjorde en stor reklamdrive på finska biografer.
Och Fint reportage i Kulturnytt på Radio idag om Lilith 10 år den första performancemiddagen YOU ARE INVITED – Orient Express, Yourself av Dafna Maimon!!!
The first Falafel and kebab restaurant that open iin the shopping mall Forum in Helsinki is now reborn inside Lilith’s Studio.
First try out LAST NIGHT – our first dinner performance are starting to get a shape!
Friday 22 SEPT it opens for all guests! YOU ARE INVITED -Orient Express, Yourself by the Finnish / Israeli artist Dafna Maimon.
Orient Express was Finland’s first Falafel and Kebab restaurant, which was started in 1985 by Dafna Maimon’s father in the shopping mall Forum in Helsinki.
The restaurant from the 80’s has now been recreated at Lilith Performance Studio in Malmö, in an absurd, playful and contemporary critical performance entitled ”Orient Express, Yourself.” Maimon starts from autobiographical material and let the guest’s own personal stories become a commodity.
Now Lilith’s 10th Anniversary starts and ……YOU ARE INVITED! The celebration continues all the way until December with a series of unique performances by 5 beloved artists from Lilith’s past, which have freely interpreted what a dinner party can be.
First out, YOU ARE INVITED – “Orient Express, Yourself” by Dafna Maimon, 22-24 September. Orient Express was Finland’s first Falafel and Kebab restaurant, which was started in 1985 by Dafna Maimon’s father in the shopping gallery Forum in Helsinki. The restaurant from the 80’s is now recreated inside Lilith’s. An absurd, playful, and socially critical performance titled ”Orient Express, Yourself.” ”Orient Express, Yourself” by Dafna Maimon is open 22-24 September between 19-21.
The invited artists are: Dafna Maimon (Israel / Finland) 22-24 September Myriam Laplante (Italy) 12-14 October Odun Orimolade (Nigeria) 24-25 November The Icelandic Love Corporation (Island) 14-16 December
Man blir så glad när någon skriver så här BRA om vad man har sysslat med de senast 10 åren! Lilith 10 år YEAH!!
LÄS HELA ARTIKLEN HÄR NEDAN
Hemma-hos reportage på Lilith av Sune Johanesson Kristianstadbladet ”En central scen i Ruben Östlunds Guldpalmsprisade film ”The Square” består av en tackmiddag för samtidskonstens vänner och mecenater. Som en slags igångsättande förrätt bjuds det på en kraftfull performance med en halvnaken man.
Jag gissar att paret och konstnärsduon Elin Lundgren och Petter Pettersson inte är överraskade. I höst fyller deras performancestudio Lilith Performance Studio, med bas i Malmö, tio år och under de här åren har de inte bara märkt av ett ökat intresse för den egna verksamheten, hela performancekonsten har klättrat rakt uppåt.
Men de nämner också hur detta har inneburit att performanceartister allt oftare ses som en krydda, ett oväntat och partyhöjande inslag i en rad sammanhang. Precis som i ”The Square”.
Lilith Performance Studio har sin bas i Malmö, men själv bor paret Lundgren och Pettersson i trakterna runt Linderöd. ”På”, som Kristianstadsbladets fotochef Tommy Svensson uttrycker det, ”klassisk TV-Svängenmark”. Vi kör dit för att få svar på hur de ska fira höstens tioårsdag, men vi börjar med att undra varför performancekonsten blivit så populär under de senaste åren.
– Styrkan med performancekonsten? säger Petter Pettersson och funderar ett tag.
– Att den inte har samma tradition som teatern, den är friare på det viset. Det finns inga tunga, hundra år gamla institutioner som vurmar för performancekonsten. Fortfarande finns det ju teaterprofessorer som slår folk i huvudet när det har skrivits fel nånstans.
Elin Lundgren fortsätter: – Det hade inte varit någon trygghet för oss att arbeta inom teaterns tradition, snarare ett ok. Vi vill bjuda in konstnärer efter vår egen smak, men letar alltid efter personliga konstnärskap med skiftande uttryck och från olika delar av världen. Det ger intressanta samarbeten och visar även hur bred dagens performancekonst är, det handlar inte endast om en enda tydlig genre.
– Vi opererar definitivt inte inom teaterns form, vi rör oss inom vårt eget system. Det är en stor frihet, säger Petter Pettersson och det här samtalets stafettpinne tas i mål av Elin Lundgren.
– Vi har otroligt svårt att följa en viss tradition och vill aldrig bli instoppade i ett snävt fack. Det vi egentligen håller på med är punk.
Det var just denna konstnärliga frihet de lockades av när de en bit in på 2000-talet kände att deras Malmöbaserade teatergrupp Teater Lilith började stå stilla. Oavsett vad de satte upp nådde de inte utanför en trogen och homogen grupp besökare. ”Det var”, som Pettersson formulerar det, ”det var som om vi kunde personnumren på alla i publiken.”
Dock, de visste två saker: att de ville fortsätta med en konstnärlig verksamhet, men att den behövde förändras.
– Jag kommer från teaterhållet, är ju i grunden skådespelare, medan Petters bakgrund finns i bildkonsten. Kunde vi föra samman dessa uttryck på något vis, och testade genom att ordna några festivaler. Lilith by Night, kallade vi dessa tillfällen och vad hände, jo plötsligt nådde vi en större och ny publik, säger Elin Lundgren och fortsätter.
– Detta födde frågan inom oss om vad som skulle ske om vi gav bildkonsten samma förutsättningar som finns inom teaterns värld? Genom att arbeta med olika former av uppsättningar och där konstnärerna ges arvode, precis som en skådespelare inom teatern får. Så föddes vår studio.
Namnet Lilith fick vara kvar men Teater byttes ut mot Performance Studio. Och den nya resan började ta fart, genom samarbeten med ett flertal personer som på kort tid resulterade i flera föreställningar.
– Det som gjorde den här starten möjlig var ett bidrag på 1,5 miljoner från Framtidens kultur. Den stiftelsens syfte var att se framåt och våga satsa på det nya. Jag är otroligt glad och tacksam för detta tidiga stöd, och för att vi i Sverige har den här typen av kulturbidrag. Vårt samhälle behöver satsa ännu mer resurser på kultur, inte minst för att bidra till att olika sorters frizoner skapas, rum där människor ges möjlighet att möta något nytt och helt annat än vad man vanligtvis gör, förklarar Elin Lundgren.
Efter tio aktiva år har de totalt sett gjort runt 45 performanceföreställningar, de flesta i sin lokal i Malmö eller på andra platser i staden, men även utanför stadsmiljön. Som Jillian Mcdonalds spök- och skräckfilmsliknande performance i bokskogarna utanför Svedala 2009. Denna är – tillsammans med de cirka 200 misshandelssminkade kvinnorna på ett torg i Malmö – fortfarande deras mest uppmärksammade projekt. Många ville följa med in i skogens mörker.
Numera har de årliga premiärerna begränsats till 3-4 stycken, för att kunna ägna varje föreställning den tid de kräver. Ofta engageras flera amatörer, hittills bedömer de att runt 800 personer har medverkat i deras uppsättningar under dessa tio första år. Petter Pettersson: – Visst är det en lyx att som institution kunna stänga under flera månader för att ta fram en ny föreställning, men det är helt nödvändigt för att resultatet ska bli bra. Här ligger också vår framtida utmaning, att göra riktigt stora komplexa produktioner. Nästa år blir det till exempel en performance med närmare 100 medverkande.
Uttrycken skiftar hela tiden, men det gör även ämnena. Inte konstigt med tanke på att Lilith hela tiden söker nya personer runt om i världen att samarbeta med. Dessutom finns det inga klassiker att damma av i nya versioner. Performancekonsten är på så sätt alltid ny och nu.
– Tankefrihet är ett centralt ord för oss. Om vi inte förstår vad våra inbjudna konstnärer tänker med sin föreställning men ändå tycker att det verkar bra, ja då vågar vi köra på det. Vi behöver inte ha två sidor med teori för att våga säga ja till en idé, känns det bra är det bra. Men när vi väl sagt ja, då är vårt engagemang totalt och vi för hela tiden fram våra åsikter, vi är inga bekväma ja-sägare, anser Pettersson och tillägger att det kan ta upp till två år för en föreställning att bli klar.
– Att vi litar så mycket på våra känslor ligger till stor del i själva konstformen, menar Lundgren. Att det är en annan del av hjärnan som tänker, en del som man inte kan kontrollera på samma vis. Dessutom tror vi väldigt mycket om vår publik. Vi tror att folk älskar att tänka ut vad saker är, vilket också är något vi uppmuntrar; att vår publik går in i rummet och får lov att tänka exakt vad de vill om det som de möter.
– Vi är lättillgängliga utan att kompromissa. Vi väljer aldrig ett ämne för att publiken ska känna igen sig, en ängslighet jag ibland kan tycka mig se hos de stora teaterhusen, säger Petter Pettersson.
I dag är deras studio etablerad. Publiken kommer, de har prisats (Skånes kulturpris 2015), flera konstnärer hör av sig och inbjudningar från andra scenforum och festivaler runt om i världen ramlar ständigt in. Förra året var paret Lundgren & Pettersson i Indonesien och arbetade, nästa år väntar en festival i Kanada. Till exempel.
Tioårsjubileet är nästa utmaning, och när de för något år sedan började fundera kring hur denna födelsedag skulle firas gick tankarna i olika riktningar. Till slut landade de i att ordna ett antal olika middagar. För att det finns något bekant, högtidligt och ceremoniellt i just större middagar, samtidigt som det är en aptitlig form som lätt går att variera.
– Det här blir första gången som vi arbetar med ett tema, och det är även första gången som vi bjudit in konstnärer vi tidigare har samarbetat med. Det beror på att vi den här gången ville känna till konstnärerna för att få till helt skilda middagar, säger Elin Lundgren. Och så blir det, det har våra fem konstnärer sett till.
Rummet och publikantalet är gemensamt mellan höstens middagar, inte det ätbara.
– Även om inte alla detaljer är spikade än så verkar det inte som om alla kommer att ha med något ätbart, säger Elin Lundgren. I en av middagarna vet jag iallafall att det blir mat, fast den kommer att serveras på ett mycket oväntat sätt.
Fakta
Lilith Performance Studio
Grundades 2007 i Malmö av konstnärsparet Elin Lundgren och Petter Pettersson. Tidigare drev de den fria teatergruppen Teater Lilith ihop.Under dessa tio år har de bjudit in flera konstnärer från stora delar av världen, och tillsammans med dem har de producerat runt 45 föreställningar. Deras studio finns på Ystadsvägen i Malmö, men deras produktioner kan sättas upp på olika platser i och utanför Malmö.
2015 mottog de Region Skånes kulturpris.
I höst fyller studion tio år, vilket kommer att firas genom nya samarbeten med fem konstnärer där middagen är den centrala formen. Här är schemat över höstens middagar: 22-24/9 (Dafna Maimon, Israel/Finland), 12-14/10 (Myriam Laplante, Italien), 24-25/11 (Odun Orimolade, Nigeria) samt 14-16/12 (The Icelandic Love Corporation, Island). ”
HAPPY FEELINGS when someone writes so WELL about what we have been done for the last 10 years! Lilith 10 years YEAH !!
An article about the birth and history and future of Lilith by Sune Johanesson – Kristianstadbladet ”A central scene in Ruben Östlund’s the Golden Palms-prized film” The Square ”consists of a thanks dinner for contemporary friends and patrons. As a initiating appetizer, a powerful performance with a half-naked man is offered.
I guess the couple and artist duo Elin Lundgren and Petter Pettersson are not surprised. This fall, their performance studio Lilith Performance Studio, based in Malmö, is celebrating ten years and during these years, not only have they seen an increased interest in their own business, the entire performance art has climbed straight up.
But they also mention how this has meant that performance artists are increasingly seen as an extra spice, an unexpected and party-enhancing feature in a variety of contexts. Just like in ”The Square”.
Lilith Performance Studio is based in Malmö, but the couple Lundgren and Pettersson live in the neighborhoods around Linderöd. ”On”, as Kristianstadsbladet’s photo director Tommy Svensson puts it, ”Classic TV Swingmark” – a car race in the neighborhood. We drive there to get answers to how they will celebrate the 10th anniversary this fall, but we start wondering why performance art has become so popular in recent years.
– The strength of performance art? says Petter Pettersson, thinking for a while.
– It does not have the same tradition as the theater, it is more free in that way. There are no heavy, hundred-year-old institutions that take care for performance art. Still, there are theater professors who hit people in the head when it’s written wrong somewhere.
Elin Lundgren continues:
”It would not have been any safe zone for us to work in the theater tradition, rather a burden. We want to invite artists in our own taste, but we always looking for personal artistry with varying expressions and from different parts of the world. It provides interesting collaborations and shows how wide today’s performance art is, and it is not only about one single distinct genre.
”We definitely do not operate within the theater, we are moving within our own system. It is a great freedom, says Petter Pettersson, and this conversation -baton is taken by Elin Lundgren
” It is incredibly difficult for us to follow a certain tradition and never want to be put in a a certain tradition or discipline. What we really do is punk.
It was precisely this artistic freedom they were attracted to when they entered the 21st century, and felt that they Malmo-based theater group Theater Lilith began to stagnate. No matter what they put up, they did not reach out more then to a faithful and homogeneous group of visitors. ”It was,” as Pettersson formulates it, ”it was as though we could knew the personal numbers of everyone in the audience.”
However, they knew two things: that they wanted to continue with an artistic activity, but that it needed to change.
”I’m from the theater, my background is as an actress, while Petter’s background is in the visual arts. We wanted to combine these expressions in some way, and tested by arranging some performing arts festivals. Lilith by Night, we called these events and what happened, suddenly we reached a bigger and new audience, says Elin Lundgren and continues.
– This raised the question, what would happen if we gave the visual arts the same conditions that exist in the theater world? By setting up different performances by artist from around the world and where artists are paid, just as an director in the theater gets. Then our studio was born.
The name Lilith was kept, but Theater was replaced by Performance Studio. And the new journey began to accelerate, through collaborations with a number of people who in a short period of time resulted in several performances.
”What made this start possible was a contribution of 1.5 million from the foundation Framtidens Kultur ( the culture of the future). The foundation’s purpose was to see ahead and dare to invest in the new things. I am incredibly happy and grateful for this early support, and because that we in Sweden have this type of cultural support. Our society needs to invest even more resources on culture, not least to help create different kinds of free zones, rooms where people are given the opportunity to meet something new and completely different from what they usually do, explains Elin Lundgren.
After ten active years, they have done around 45 performance performances, most in their locality in Malmö or elsewhere in the city, but also outside the city environment. Like Jillian Mcdonald’s vampire and zombie horror movie-like performance in the beech forests outside Svedala 2009. This is – along with the approximately 200 women made up as they had been abused, in a square in Malmö – still their most notable projects. Many wanted to follow into the darkness of the forest.
Nowadays, the annual premiers have been limited to 3-4, in order to be able to devote each performance to the time they require. Often, many amateurs are engaged, so far, they estimate that around 800 people have participated in their performances during these ten first years. Petter Pettersson: – ”Certainly, it’s a luxury to be able to shut down for several months to create a new performance, but it’s absolutely necessary for the results to be good. Here is also our future challenge, to make really big complex productions. Next year there will be a performance with almost 100 participants.
The expressions are changing all the time, but also the contexts. No wonder, Lilith is constantly looking for new artists around the world to work with.In addition, there are no classics to dust off into new versions. Performance art is always in this way new and now.
”Freedom of thought is a key word for us. If we do not understand what the invited artists want or think off their performance but we think it seems good anyway, yes, the we dare to just go.We do not need to have two pages of theory to dare to say yes to an idea, does it feel good is it good. But when we have said yes, then our commitment is total and we always express our views, we are no comfortable yes-spokesman, says Pettersson and adds that it can take up to two years for a performance to be completed. ” Our big trust in our feelings, is actually in the art form itself” Lundgren says. That there is another part of the mind that thinks, one that you can not control in the same way. In addition, we also think very much of our audience. We think people love to think what things are, which is something we encourage; that our audience enters the room and is allowed to think exactly what they want about what they meet. ”We are easily accessible without compromising. We never choose a topic for the audience to recognize, an anguish I sometimes see at the big theater houses, ”says Petter Pettersson.
Today their studio is established. The audience comes, they have been awarded (Skåne’s Culture Prize 2015), several artist contact them, and invitations from other art forums and festivals around the world are constantly coming in. Last year, the couple Lundgren & Pettersson were in Indonesia and worked, next year a festival in Canada is waiting. For example. The tenth anniversary is the next challenge, and when they began thinking about how this birthday would be celebrated a few years ago, thoughts went in different directions. Eventually they landed in order to arrange a number of different dinners. Because there is something familiar, solemn and ceremonial in just bigger dinners, while it is an appetizing form that can easily be varied. ”This is the first time we work on a theme, and it’s also the first time we invited artists we have previously collaborated with. That’s because we wanted to know the artists this time to get quite different dinners, ”says Elin Lundgren. And so will be, this is what what our five artists ensured. The room and the number of the audience are common between the autumn’s dinners, not the edible. ”Although not all details are set, it seem that not all of them will have anything edible,” says Elin Lundgren. In one of the dinners, at least I know there will be food, though it will be served in a very unexpected manner.
Lilith Performance Studio Founded in Malmö by 2007 by the artists Elin Lundgren and Petter Pettersson. Earlier, they ran the free theater group Theater Lilith together. During these ten years, they have invited several artists from many parts of the world, and together with them they have produced around 45 performances. Their studio is located on Ystadsvägen in Malmö, but their productions can be installed at various locations in and outside Malmö. In 2015, they received the Kultur Skånes cultural award.
This fall, the studio turns ten years, which will be celebrated through new collaborations with five artists, where dinner is the central form. Here is the schedule of the autumn dinners: 22-24/9 (Dafna Maimon, Israel / Finland), 12-14 / 10 (Myriam Laplante, Italy), 24-25 / 11 (Odun Orimolade, Nigeria) and 14-16/12 (The Icelandic Love Corporation, Iceland).
