”Rockklubbens annorlundaskap och extas är i grunden en regisserad revolt, en bubbla där alla vill vara troende… ” Fin recension i Sydsvenskan om ANIMAL

Lilith blir varm av denna fina recension i Sydsvenskan av performance ANIMAL!

Vi är så stolta och glada att få jobba ihop med er alla 27 underbara rockers och bästa sångerskan ever Cecilia Nordlund i bästa bandet Fullmånen från Helvetet, i denna skeva fiktionsverklighet. Kör igen imorgon! Keep Calm and Rock On!

”Rockklubbens annorlundaskap och extas är i grunden en regisserad revolt, en bubbla där alla vill vara troende…. Men i den vackra gemenskapen blottas plötsligt de som inte passar in.”
”Tillsammans skapar musikerna ett rum som är större än rockklubben. Det blir inte ens platt retorik när Nordlund med sin mest melodramatiska röst vill fucka upp systemet. Några ögonblick förvandlas performancen till en illusion om gemenskap. Klubbrummet öppnas för något mer än musik och livsstil, en uppstudsig önskan om ett nytt samhälle, åtminstone något annat än dagens situation.”

Thomas Millroth SYDSVENSKAN https://www.sydsvenskan.se/2019-05-11/lilith-skapar-en-regisserad-revolt-pa-rockklubben?redirected=1

Potty Moths ”I wanna” dånar ur högtalarna. Lilith Performance Studio har blivit rockklubb. Mörker härskar, kroppar dansar. Rummet ekar av begär och lust. Inredningen är surrealistisk med en zebrarandig jättesoffa där en figur i lika zebrarandig kroppsstrumpa sitter och kråmar sig hela kvällen. Den tomma musikscenen väntar på kvällens liveband. Jag hajar till inför en cool kille med lejonmask som står lojt lutad mot en pelare. Men det är ju bara en skulptur. Allt är fejk. Klubbrummet är byggt för att betraktas som ett gammaldags diorama på ett museum.

”Det här är absoluta narcissisters kollektiva utlevelse gestaltad som rockperformance.
Konstruktionen av lokalen är övertygande, men de subtilare strukturerna syns inte direkt, hierarkierna och de exkluderande kotterierna drunknar i hetsig danslust. Men Lilith låter stämningen brytas av personer som passar illa in i allt det vackra och glammiga. Platsens sociala rangordning blottas, och inte minst framstår den upphetsade publiken som ett självupptaget gäng i en bubbla av sköna drömmar. Fast i ärlighetens namn är de nog litet kaxigare än till vardags, grundämnet i rock’n’roll heter ju revolt.

Visst är det ett spel, en lek, men musik och konst har inte med verklighet att göra. Rockklubbens annorlundaskap och extas är i grunden en regisserad revolt, en bubbla där alla vill vara troende. Den konstruerade intensiteten ska övertyga som sanning, vilket påminner mig om politiska kampmöten med lika enkla slagord som rockens texter om känslor och uppror. Fuck the system. Det handlar i båda fallen om politiska känslolandskap. Och den upplevelsen har Lilith tagit på kornet med bländande ljus och dånande musik.

”Tillsammans skapar musikerna ett rum som är större än rockklubben. Det blir inte ens platt retorik när Nordlund med sin mest melodramatiska röst vill fucka upp systemet. Några ögonblick förvandlas performancen till en illusion om gemenskap. Klubbrummet öppnas för något mer än musik och livsstil, en uppstudsig önskan om ett nytt samhälle, åtminstone något annat än dagens situation.
Frågan hänger i luften: är det möjligt? Det känns nästan symboliskt när strömmen plötsligt bryts, allt blir svart och föreställningen är slut.”

Thomas Millroth för Sydsvenskan 11 maj, 2019