Mathias Kristersson – I brist på alternativ sken solen på ingenting nytt (Having no alternative, the sun shone on nothing new)
Mathias Kristersson
I brist på alternativ sken solen på ingenting nytt
(Having no alternative, the sun shone on nothing new)
Performance: October 15–18, 2009
Participant: Mathias Kristersson
Duration: 3 hoursCan an “I” exist without a “you”? If not, can you then claim that the human being exists at all?
A lonely man sits in an empty room doing nothing. He only exists in thought, in his own thoughts. Thousands of flies swarm around him, leaving traces all over. Fragmentary texts reveal glimpses of the mental activity of the man. Through a light opening in the line of bookshelves the audience enters the white space, one by one. The room consists of 25 empty bookcases with 140 meters of text along the edges of the shelves. The observer is half-blinded by a strong light from a lamp placed close to the man. The buzz of the flies and the light is suggestive of a summer’s day and sets the scene in sharp contrast to the empty room. The borders between space, furniture, body and thought fuse together.
In I brist på alternativ sken solen på ingenting nytt (Having no alternative, the sun shone on nothing new) Mathias Kristersson examines the relation of one individual to other individuals. Or rather, he examines the non-relation to other individuals.The latest work of Mathias Kristersson (born in 1979 in Malmö, Sweden, lives and works in Malmö) is infused with emptiness and the loss of self, which become objects that in a contradictory way insist on presence. Consider the work Fem dikter om leda och längtan (2007) (Five poems on weariness and longing) where the words have been cut out of the paper and wound up in heaps on the floor. Language as phenomenon and material is something which occupies Kristersson constantly. He never stops turning and twisting the conditions of communication through spoken and written language. Along examining the materiality of language, there is also an aspiration of real content in texts telling a story and wanting to move the viewer. He visualizes the reluctantly spoken story in sculpture, sound, performance and video.
Performance: October 15–18, 2009
Participant: Mathias Kristersson
Duration: 3 hoursKan ett “jag” uppstå utan ett “du”? Om inte, kan man då påstå att människan överhuvudtaget finns till?
En ensam man sitter i ett tomt rum och gör ingenting. Han finns bara till i tanken, sin egen tanke. Tusentals flugor svärmar omkring honom och lämnar spår efter sig. Fragmentariska textsjok ger inblick i mannens tankeverksamhet. I en ljus öppning i raden av bokhyllor stiger publiken in i ett vitt rum, var och en för sig. Rummet är uppbyggt av 25 tomma bokhyllor med 140 meter text längs hyllplanens kanter. Betraktaren möts av ett starkt motljus från en lampa, tätt placerade bredvid mannen. Flugornas surr och lampans skarpa sken minner om en sommardag och sätts i vass kontrast till det tomma rummet. Gränserna mellan rum, möbel, kropp och tanke smälts samman. I I brist på alternativ sken solen på ingenting nytt undersöker Mathias Kristersson individens varande i relation till andra individer. Eller kanske snarare, utan relation till andra individer.
Tomheten och förlusten av jaget genomsyrar Mathias Kristerssons (född 1979 i Malmö, bor och arbetar i Malmö) senaste arbeten och blir till objekt som motsägelsefullt insisterar på närvaro. Som i verket Fem dikter om leda och längtan (2007) där orden skurits ur pappersarken och hamnat i högar på golvet. Språket som fenomen och material är något som ständigt upptar Kristersson. Han slutar aldrig bända och vrida på förutsättningarna för kommunikation genom talat och skrivet språk. Parallellt med undersökningen av språkets materialitet finns också en strävan efter faktiskt innehåll, i texter som berättar och vill beröra. Han visualiserar den motvilligt uttalade berättelsen i skulptur, ljud, performance och video.