Cabaret Sally Rattenmann – Leif Holmstrand
Leif Holmstrand
Cabaret Sally Rattenmann
Performance: March 29 & 30, 2008
Participants: Leif Holmstrand, Minna Weurlander, Lotten Roos,
Elin Lundgren, Nils Dernevik, Simon J Berger, Andreas Hansson,
Pär Waermö, Erik Gavelin & Pascal Crépault Wibe
Duration: 1 hour– Everybody, they love a winner. Therefore nobody loves me. Lady Peaceful, Lady Happy. That’s what I long to be. And all the odds are in my favour. Something’s bound to begin. It’s gonna happen, happen sometime. Maybe this time I’ll win.
By applying a poetic cut-up method on his performance, Leif Holmstrand creates a cabaret piece about childhood versus adulthood and the borderlands of assault. In layers of fragmentary scenes and reappearing themes from the musical Cabaret and the androgynous Tintomara in Drottningens juvelsmycke (The Queen’s Tiara) by C.J.L. Almqvist from 1834, Holmstrand interweaves his own text and sound compositions.
In a scaled-down scene where two prompters correct two actresses, the piece dissolves into a physical cacophony when four men in suits drag children’s beds across the floor. At times they stop and tie themselves to the beds. Meanwhile Leif Holmstrand’s own character turns into Sally Rattenmann, who eventually becomes Leif Holmstrand again in a clear and beautiful song to the sound of an accordion.
In his art, Leif Holmstrand (born in 1972 in Dals Långed, Sweden, lives and works in Malmö) combines traditional textile art with a fascination for horror movies and burlesque popular culture. In crochet and knitting, Holmstrand creates objects, covers and clothing impossible to wear. He coats and wraps objects and bodies in rope, yarn and cord. His works are characterized by an abnormal and paranoid corporality with a dark relation to sexuality and the surrounding world. The themes in his works are similar irrespective of mode of expression: a dreamlike dissolution of gender, where he tries to find and stretch the cultural and biological boundaries of the body.
Performance: March 29 & 30, 2008
Participants: Leif Holmstrand, Minna Weurlander, Lotten Roos,
Elin Lundgren, Nils Dernevik, Simon J Berger, Andreas Hansson,
Pär Waermö, Erik Gavelin & Pascal Crépault Wibe
Duration: 1 hour– Everybody, they love a winner. Therefore nobody loves me. Lady Peaceful, Lady Happy. That’s what I long to be. And all the odds are in my favour. Something’s bound to begin. It’s gonna happen, happen sometime. Maybe this time I’ll win.
Genom en poetisk cut-up-teknik skapar Leif Holmstand ett kabaréstycke om bland annat barndom kontra vuxenvärld och övergreppets gränstrakter. I lager av fragmentariska scener och återkommande teman ur musikalen Cabaret och om den androgyna Tintomara i C.J.L. Almqvists roman Drottningens juvelsmycke från 1834, väver Holmstrand in egna text- och ljudkompositioner.
I en avskalad scen där två sufflörer korrigerar två skådespelerskor, löses verket upp i en fysisk kakofoni när fyra kostymklädda män drar runt barnsängar som de knyter fast sig i. Under tiden övergår Leif Holmstrands egen gestalt i Sally Rattenmann som slutligen åter blir Leif Holmstrand, i en stark och vacker sång till dragspelsackompanjemang.
Med sin konst kombinerar Leif Holmstrand (född 1972 i Dals Långed, bor och arbetar i Malmö) traditionellt handarbete med en fascination för skräckfilm och burlesk populärkultur. Holmstrand virkar och stickar objekt, överdrag och klädesplagg som är omöjliga att bära. Han täcker och virar in objekt och kroppar i linor, garn och rep. Hans arbeten kännetecknas ofta av en abnorm och instängd kroppslighet med ett mörkt förhållande till sexualiteten och omvärlden. Tematiken i hans arbeten är likartad oavsett uttryck: en drömartad genusupplösning, där han försöker finna och tänja kroppens kulturella och biologiska gränser.